För att på något sätt försöka förklara dagens händelse. Det var vår vinst, det var vårat slutspel (!) som vi snöppligt förlorade på bara någon minut.. På 2 måls målskillnad ska man lyckas förlora det man velat så mycket, det finns få ord för en sådan sak.
Det är inte med sorg jag skriver detta inlägg, utan med besvikelse och en jävla stolthet. Tänk att 2 juniorlag från ingenting, slogs ihop kämpade tillsammans då vi började i junior serien och vann den serien första året ihop och samtidigt parallelt spelade div2 damserien östra och spelade så bra att vi kunde ta oss vidare till div1 fortsättning. Där fortsatte vi dundra på och vi klarade oss tillräckligt bra för att få stanna i division 1. Där vi spelade iår, där vi tyvärr snubblade på mållinjen. Men vad gör det.. egentligen? Vi har ett ungt lag och vi har mycket kvar att lära, kanske var det inte vår tur att gå upp, kanske var det det. Men nu kan vi inget göra så vi får helt enkelt ta en omstart. Och vad som än händer kommer vi alltid göra allting vi gör tillsammans, för varandra! För ingenting kan stoppa vår glädje och vår lagmoral och vår kärlek till varandra och sporten. Sen att pucken inte alltid studsar vår väg, sånt händer men vi laddar alltid om för nya tag.

Och nu gäller det tjejer, nu ska vi fortsätta jobba tillsammans som ett lag. Steg för steg ska vi ta oss till toppen. En för alla alla för en!

(För er som vill veta slutade matchen 2-2, men resultatet är oviktigt. Vår kämpainsats får ingen gå miste om!)