Jahapp, nu när hockeysäsongen så sakteliga drar igång igen så drar vi hockeybrudar fram kallingarna ur troslådan, skiter mer än någonsin, fjärtar och rapar högljutt och hoppas någon hör, stoppar undan det eländiga sminket som gör att jag inte får sova den där timmen extra, på med suppen och den manliga stämman. Sen kör vi!

För att inte glömma alla möjliga sorters svordomar som flyger ur munnen innan man hunnit tänka och alla fåniga halvmanliga smeknamn man får och glömmer för en stund vad personen heter på riktigt.

Kanske inte riktigt fullt såhär illa men jag vill tro ibland att vi föddes lite halvt defekta. Vi är då i alla fall ibland en sort för oss själva!