Vilken underbar fredagsmorgon man fick då klockan ringde 05.30, kämpar mig upp. Med lite hjälp från Patrik, som var nära på att sparka ur mig ur sängen. Kände mig inte hundra procent frisk, men jag var tvungen att ta mig till skolan. Tittar ut, oj vad det snöat. Jaja, vi bor i Sverige att det är snö i februari är inget ovanligt. Klär sedan på mig kläderna, borstar tänderna, sminkar mig och allt vad man gör på morgonen. Juste, drog upp pappa ur sängen också. Han skulle köra mig till centralen då tåget skulle gå 07.07 mot Västerås. När vi var klara med allt morgonarbete, var det på med skorna och jag tog första klivet ut. I ca 35 cm snö, vinterskorna tack och hej. Javisst att dem är någolunda höga men snön vann. Fantastiskt tänkte jag och pulsade ut mot bilen som hade minst lika mycket snö över och runt sig. Skottade en gång till min pappa med kostymskorna. Vi borstade av bilen, skrapade rutorna. 10 minuters projekt. Klockan är nu 10 över 6 och vi ska börja ta oss in till centralen. Resan hann inte bli lång, bara 5 meter ner från garageuppfarten. Och där stod vi, hjälplösa som bara den. Tragiskt, jag hade ju brottom till tåget i detta väderlag. Efter ett antal försök få bilen att flytta sig åtminstånde någon centimeter och vi var nära på att ge upp och gå in igen kom ett monster upp med starka lysen. PLOGBILEN! Bara 20 minuter försent, fan. Men ändå, YES! Efter att han försökt skotta fram en väg ur oss gjorde vi ytterligare försök att ta oss loss, men icke sa nicke. Vi var fast! Den trevliga mannen i monstret kom ut och frågade efter bogserlina, han fick helt enkelt dra oss loss. Och vi kom loss, och vidare!


I panik messade jag min klasskompis Ellinor, tåget skulle vara i tid (förmodligen det enda som var i tid denna dag). Helvete! Klockan var 06.45 när vi kom hemifrån, jag skulle aldrig hinna. När vi är nästan framme får jag ett sms till. 10 minuter sent, hinner du? Oja, jag sprang från centralens dörrar i största förvirring. För det var inte direkt så att jag hittade där inne. Som tur var stod tåget och väntade när jag kunde springa in. Och jag hann med det beräknade tåget och behövde inte vara sen. Lite tur måste man väl få ha.

Väl i Västerås hade vi lite tid över så vi tog en frukost på mcdonalds, och sen började föreläsningen. Som tyvärr inte var helt värt allt slit idag. Hem igen, gick ovanligt bra. Kom med tåget 11.53, som var försenat till 11.58. Gick till t-banan åkte till tekniska, såg till min största skräck att alla tåg hem var inställda, tills jag insåg att jag tittat fel, Kårsta tågen gick fortfarande. Skulle få vänta lite, men inte allt för farligt. Sen när jag kom fram till vallentuna tajmade bussen perfekt.

Hemma igen, och kunde pusta ut. Vilken dag!