Idag, jag och Sofia var på en liten shoppingrunda här i Västerås. Vi ställde bilen i ett av parkeringshusen nere i stan och gick runt i några timmar. Jag som vanligt stoppar in mitt kort för att komma in i garaget, inget konstigt med det. Efter dessa timmar är vi påväg hem för att passa tvätt-tiden som jag hade bokat för dagen, lite brottom men inte så farligt. Vid bomen påväg ut stoppar jag in mitt kort, OGILTIGT?!??!? Vad nu? Herregud tänkte jag, Sofia stirrade på mig med ögon stora som, ja ni skulle sett. Haha. Paniken spred sig, kommer vi komma ut? Vi kan inte backa, det är enkelriktat och man kunde inte köra upp i garaget igen. HELVETE!! Som tur finns det i alla fall 2 utgångar så vi blockerade inte hela utgången.

Enda utvägen var att skämmas ihjäl och ringa på den där bomvakten eller vad man kallar det. Man ringer väl någon central någonstans på något parkeringsbolag. Hursomhelst, där står vi. Bilen jag och Sofia, skäms ihjäl och förklarar att pengarna är slut. Hon undrar om vi har ett annat kort, javisst sofias kort som inte fungerar. Jaha, vad ska vi göra nu då. "Sätt på varningsblinkers och gå upp till takvåningen där ni kan betala kontanter". Det var då hennes ord blev till lag, varningsblinkers på. Upp till takvåningen kommer två tjejer röda som tomater skäms ihjäl i vetskapen om att där nere står vår lilla peugeot och blockerar en utfart. I början tar inte maskinen kontanter, sen sväljer den några kronor. Sen fungerar inte det. Helvete tänker jag, avbryter. Men pengarna är kvar och den jävla automaten tackar för de 30 kronorna. In sätter jag mitt kort igen, jag debiteras de återstående 18 kronorna (vilket förmodligen var de sista jag hade, stackars fattiga student). Tack gode gud hjälpte det oss att komma ut, vilket visade sig när vi var nere i bilen igen och bommen öppnar sig.

Jag har i alla fall lärt mig att betala innan om jag vet att jag har dåligt med pengar på kortet.