Haha, idag hälsade jag på mina gamla skolor. Älskade lärare, vad jag saknar er. De flesta i alla fall! :) Min kära vän josephine dök upp och gjorde mig sällskap, så där fick jag nästan 3 in 1. Jag fick ju träffa henne också, det händer inte varje dag. Tyvärr!

Jag insåg att det var ett tag sedan jag gick i gymnasiets trappor, de är dock likvärdiga med högskolans men.. Där går jag inte lika ofta. Väl uppe, då jag hade något i form av ett andningsuppehåll fick jossan ur sig ett skratt. Kul att man kan glädja några när man känner sig så nära döden. Haha. Men osch vilken dålig kondition man har. Herrejösses! Det är riktigt illa, men det ska väl bli bättre snart. Eventuellt, kanske....

Väl inne i lärarrummet.
Samuel frågade hur hockeyn går, om det blir något i västerås. Åhjo, men jag är ju lite lat sa jag. Han såg frågade på mig,  "men..." Då kommer jossan, som alltid är rak och ärlig (ni som känner henne vet) Emelie har alltid varit lat, jävligt lat. (Nu är konversationen inte ordagrann men det är så jag upplevde den.) Ganska bra, jag är lat ja. Haha.