Kanske har jag överansträngt mig, kanske är jag inne i en svacka, kanske borde jag köra var tredje dag istället för varje/varannan. Men jag ger inte upp. Aldrig! Känslan när man kommit hem från en runda är fantastisk, i alla fall när spykänslan försvunnit, krampen under höger revben och andfåddheten släppt. Då man fått i sig lite vatten, sitter och strechar i lugn och ro. Amazing!!!

Springturen idag var jobbig, som fan faktiskt. Kan bero på milen jag sprang i måndags å strechade dåligt. Har dock haft det jobbigt de senaste rundorna... Borde komma igång med lite mer styrketräning också. Hm. Det kommer!

Nu, tillbaka till plugg. Ciao!